Inflationsvridning och skattefinansierade amorteringar

Inflationsvridning

“Inflation är bra för låntagare” hör man ibland ekonomer säga. Samtidigt så har många låntagare/husägare märkt att deras lånekostnader har exploderat under den senaste inflationsepisoden. Så är inflation bra för låntagare eller dåligt?

Om man har bundit sin ränta så är inflation bra: inflationen äter upp det reala värdet på lånet samtidigt som ränte- och amorteringskostnader är konstanta. Med rörliga räntor, som är vanligast i Sverige och Norge, så är inte inflation i sig bra för låntagare. Inflationen har då även en effekt på den nominella räntan och en naturlig startpunkt är att inflationen lämnnar realräntan oförändrad.

Som jag har lärt mig från mina kollegor Sigmund Ellingsrud, Karin Kinnerud och Gisle Natvik på BI (se deras working paper The Inflation Tilt Effect) så har inflation då en “vridande” effekt som ökar den reala amorteringstakten för hushållen.

Det är kanske enklast att se detta genom ett räkneexempel. Låt oss för enkelheten tänka oss ett hushåll som har ett amorteringsfritt lån på 5 miljoner kronor. Ekonomin har en realränta på 5% och i och med att det inte är någon inflation så är även den nominella räntan 5%. I en värld utan inflation så betalar hushållet 5% av 5 miljoner under ett år i ränta, det vill säga 250 000 kronor. Vid årets slut så är lånets storlek fortfarande 5 miljoner kronor.

Låt oss nu undersöka vad som händer om inflationen i stället är 5% under året. Realräntan är 5% så den nominella räntan är 10%. Hushållets nominella räntekostnader är 10% av 5 miljoner, det vill säga 500 000 kr, en fördubbling jämfört med scenariot utan inflation! När vi har kommit så här långt i uträkningen så verkar det som att inflation är väldigt, väldigt dåligt för hushåll med bolån. Men vad är lånets värde? Lånets nominella värde är fortfarande 500 000 kr men justerat för inflation (dvs men penningvärdet som gällde vid årets början) så har lånets realvärde minskat med 5%. Lånets realvärde är därmed 95% av 5 miljoner kronor, 4 750 000 kronor.

Vi sammanfattar våra uträkningar i en tabell:

Inflationen ökar lånekostnaderna med 250 000 kronor men minskar samtidigt lånets realvärde med 250 000 kronor. I reala termer så är räntekostnaderna konstanta medan de extra lånekostnaderna fungerar som real amortering.

En ökad inflationstakt ökar amorteringstakten!

De som säger att “inflationen äter upp lånen” har rätt, men med rörlig ränta så äts lånen upp på grund av att lånekostnaderna ökas och den reala amorteringstakten ökar för hushållen. De hushåll som upplever att deras lånekostnader har exploderat har definitivt rätt, men en tröst är att dessa lånekostnader fungerar som en nedbetalning av deras lån.

I ljuset av denna vridande effekt av inflation så kan man tänka sig att Finansinspektionen och Finanstilsynet skulle tillåta en minskad nominell amorteringstakt under perioder med avsevärd inflation. Hushållens reala amorteringstakt är ändå avsevärd.

Inflationsvridning och skattefinansierade amorteringar

Allt ovanstående har jag lärt mig från mina kollegor på BI. Nedan kommer en liten kommentar från mig som jag tror är viktig, inte minst i Norge.

Ovanstående resonemang visar att inflation medför att nominella räntekostnader egentligen är reala amorteringar. Om hushållen inte var begränsade av regelverk med mera så skulle de kunna kompensera de ökade nominella räntekostnaderna genom att ta upp ett lån som motsvarar den reala amorteringen (i räkneexemplet, ett extra lån på 250 000 kronor) och därmed kunna konsumera lika mycket under hög som låg inflation. Ett klassiskt “irrelevansresultat”.

För det första så är det inte så enkelt för hushåll att ta ett sådant lån. Bland annat kräver finansiella regelverk både i Norge och Sverige en viss amorteringstakt för större bolån.

För det andra så har detta faktum, att nominella räntekostnader de facto är reala amorteringar, skattemässiga implikationer. När lånekostnaderna ökar så ökar även ränteavdraget (“rentefradrag”). Av de 500 000 kronor i räntekostnader så kan man dra av 22% i Norge som räntekostnad på skatten. Men, som vi har lärt oss, 250 000 kronor av dessa räntekostnader var egentligen, en realamortering. Därmed finansierar staten 22% av 250 000 kronors amortering. Staten amorterar hushållets lån med 55 000 kronor.

I Sverige kompenseras ränteavdraget med att husets nominella värde har ökat, och att man vid försäljning ska betala för den nominella värdeökningen (reavinstskatt). I Norge är det dock ingen reavinstskatt på bostäder, vilket innebär att de 55 000 kronor som staten amorterar på hushållens lån inte balanseras av en framtida skatt.

Notera att uträkningen som ledde till 55 000 kronor var “22% ränteavdrag x 5% inflation x 5 000 000 kronor”. För en större villa i Oslo (t ex 15 miljoner kronor) under den senaste inflationsepisoden (20% sedan 2021) så har staten finansierat amorteringar motsvarande 660 000 kronor. En ganska regressiv effekt av inflation genom ränteavdragen (som så klart, för en sammansatt bild, ska ställas mot den progressiva effekten genom inkomstskatten).

För att använda ett uttryck lånat från Stockholm: 660 000 kronor är inte småpotatis.